Jag tror minsann att blåklinten har sett sina bästa dagar. Dessutom fungerar den som hem åt en mycket stor samling löss. Inte kul. Möjligen hade lusinvasionen kunnat undvikas om jag i ett tidigt skede engagerat mig i att bekämpa de små liven, men jag orkade aldrig riktigt bry mig tillräckligt för att göra något åt problemet.
Som om inte det vore nog hade jag, innan sommaren, problem med löss inomhus. Mina fina hibiskusar fick jag slänga sedan jag upptäckt några miljoner (kanske en något lätt överdrift) äckliga gröna kryp på dem. Kort därefter fick jag se att det krälade mängder av små larver eller något liknande i jorden till två av mina fredskallor. I ren panik fick de också åka i soporna. De enda krukväxter jag nu har kvar är fyra pelargoner - som jag misstänker doftar alltför starkt för att attrahera löss i någon större utsträckning - och en fredskalla som jag numera tittar skeptiskt på varje gång jag går förbi.
Men, jag har i alla fall inte drabbats av hårlöss. Alltid något. Fast man ska ju inte ropa hej...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar