Vimplar i rött

Vad passar väl bättre i en så pass tråkig månad som februari än att hänga upp glada och festliga vimplar? Lite piggar det åtminstone upp. Tygerna kommer från Panduro och skulle egentligen sys till ett lapptäcke, men jag tröttnade på den idén så det fick bli vimplar istället. Ett enkelt och snabbsytt projekt. Inte alltför spännande att göra kanske (jag tenderar att bli ganska less när samma moment ska upprepas gång på gång) men jag slutförde det i alla fall. Applåder för mig!

Inga kläder, men dock en kudde

Jag hade tänkt sy en del kläder under 2013, men av det blev det tyvärr ingenting. Därför tar jag nya tag det här året istället och hoppas att jag lyckas bättre nu (och att jag får vara frisk, har nog aldrig varit så mycket sjuk som förra året, åtminstone inte i vuxen ålder). Positivt är dock att jag så smått hittat tillbaka till symaskinen och insett hur roligt det är att sy! Det blev mest tygpåsar i olika storlekar samt en kudde som jag gav bort i födelsedagspresent. Ett par foton på den får inleda året här på bloggen. Solgult passar bra nu när det är så grått och trist och snölöst!

Så var det då det där med kläderna som skulle sys lagom till den sommar som snart är förbi...

Jag hade ju storslagna planer på att sy en kjol samt en klänning lagom till sommaren. Har jag då gjort detta? Svar: nej. Tidsoptimist-Hanna har slagit till igen; "det är så länge kvar till sommaren..." Visst. Säkert. Snart har hela sommaren gått och ingen ny garderob har jag fått. Blir så less på mig själv, egentligen är det väl bara att sätta igång! Tydligen är jag inne i en "kreativ svacka" och har noll och intet intresse av och motivation till att sy. (Däremot har jag läst en hel del - riktigt bra böcker dessutom - så särskilt missnöjd med hur min tid har tillbringats är jag inte.) Kanske borde jag bara acceptera att det går upp och ner för mig när det gäller att sy/sticka/virka/brodera etc. Periodvis är jag helt ointresserad för att sedan istället bli oerhört fokuserad och praktiskt taget jobba dag och natt med textilrelaterade saker. 

Möjligtvis kan det nu vara på väg att vända, för häromdagen blev faktiskt den i flera veckor ignorerade filten något längre. Steget från stickorna till symaskinen är förhoppningsvis inte alltför långt. Jag vill ju trots allt ha en ny sommarkjol och, åtminstone i teorin, är den väldigt fin.

2013: våren

Tygerna ovan ska bland annat användas till det som kommer att bli årets stora projekt för min del: att sy kläder. Många är nämligen gångerna som jag börjat sy kjolar och klänningar; betydligt färre är de plagg som faktiskt blivit helt och hållet färdiga. Med andra ord är det en perfekt utmaning för mig! Jag vill dock att det ska vara ett realistiskt mål och börjar därför lite lugnt. Fram till sommaren ska jag ha sytt åtminstone en kjol respektive en klänning. Inte så mycket kan tyckas men definitivt överkomligt, särskilt med tanke på att jag redan har det mesta av materialet (vilket också är positivt ur en ekonomisk synvinkel). Vad och hur mycket som ska sys till höst- och vintergarderoben är däremot än så länge höljt i dunkel. Jag vill helt enkelt vänta och se till jag har utvärderat vårens arbete!

I god tid innan nästa sommar

Vanligtvis är gult inte en färg jag dras till eller använder i någon större utsträckning, men det här tyget blev jag mycket förtjust i (tilläggas bör att färgåtergivningen inte är helt korrekt, egentligen är den gula färgen en aning mörkare). Om jag inte minns fel fick jag tyget av min syster och hade det i min ägo ett bra tag innan det fick sluta som en väska i lagom storlek. Med lagom menas att den rymmer det allra nödvändigaste och inte halva bohaget. En perfekt sommarväska med andra ord, lämplig när man går på en finklädd söndagspromenad i parken med en stilig man vid sin sida. Inte för att jag brukar gå på såna men drömma kan man ju alltid. Nästa sommar kanske?

Väskan blev givetvis inte klar direkt utan fick ligga och mogna i ett par år innan jag häromkvällen tog mig samman och gjorde klart den. Det som återstod var att sy fast ett av handtagen samt sy igen fodrets botten. På tal om fodertyg så måste jag säga att jag gillar när det är något som överraskar lite (gäller även fodrade kläder). Alltför ofta brukar de vara enfärgade vilket visserligen kan vara snyggt, men många gånger också lite väl tråkigt och försiktigt. Den här väskan fick ett randigt foder som egentligen är mer lila än blått vilket det ser ut att vara på den nedersta bilden. Visst, det kanske inte är den mest stilrena och supermatchande tygkombinationen någonsin, men det måste ju inte vara så oerhört seriöst hela tiden.

Snart ska väskan dock läggas undan då jag starkt betvivlar att den kommer att stå emot höstens regn och rusk, så utvärderingen av hur användbar den faktiskt är får allt vänta tills nästa sommar. Fast jag måste tillägga att det känns väldigt bra att för en gångs skull vara ute i riktigt god tid! 

Jordgubbshjärta

Den här hösten försöker jag utmana mig själv med någonting som jag har väldigt svårt för, nämligen att göra färdigt saker och ting innan jag påbörjar något nytt.

Som exempel kan vi ta detta handsydda hjärta som var så gott som färdigt bortsett från att det skulle fyllas med lavendel och sys ihop, samt att ett upphängningsband skulle sys fast. Inte världens mest ansträngande arbete om vi säger så. Ändå tog det säkert ett halvår innan jag, för ett par dagar sedan, tog mig i kragen och slutförde alltihopa vilket visade sig ta ungefär 40 minuter. Väldigt lång väntan för en så liten arbetsinsats...

Lavendelhjärtat är ganska stort, ungefär 15 cm där det är som bredast. Baksidan, som inte syns på bilderna, består av ett ljusblått tyg med små vita prickar. Både det och jordgubbstyget kommer från en av mina absoluta favoriter när det gäller textilier och inredningsdetaljer - Cath Kidston. Tygerna är inköpta i London och jag kan varmt rekommendera ett besök i en Cath Kidston-butik; det är rena paradiset för alla som är förtjusta i pastelliga, prickiga och blommiga saker i retrostil. För alla andra är det sannolikt mest en plåga.

Romantiska gardiner

Mitt romantiska sovrumsprojekt påbörjade jag för evigheter sedan. Då gällde det en sovalkov  och även om jag har lämnat den bakom mig fortlever det romantiska temat i mitt nuvarande sovrum. Några gardiner hade jag inte förrän alldeles nyligen, då jag äntligen tog mig i kragen och sydde ett par längder av ett tyg som jag köpte för flera år sedan (då med intentionen att det skulle bli till draperier). 

På de två översta bilderna framstår gardinerna som aningen ljusa och skira, men så är det inte - tyget är tvärtom av det kraftigare slaget vilket syns bäst på den nedersta bilden. Eftersom jag hade ganska bråttom och ville att det skulle bli färdigt i år, sydde jag bara en vanlig kanal som upphängning. Gardintyget är egentligen lite för kraftigt för det så möjligen kommer jag någon gång i framtiden att ändra upphängningssätt. 

Bortsett från det så är jag nöjd med resultatet; det blev fint, mysigt och ombonat samtidigt som ljuset dämpas något. I allmänhet är jag en varm anhängare av gardiner - de tillför ofta (precis som andra textilier) värme, trevnad och eh, "mjukhet" till ett hem.  Det enda som nu saknas i sovrumsfönstret är en krukväxt och en passande lampa.

"Sommarväska" eller "Grattis Hanna"

Samma tyg som jag använde till pallen har jag också sytt en väska av. Från början var tanken att det skulle bli en liten och enkel tygpåse/kasse som man kan slänga ner det allra nödvändigaste i, men naturligtvis spårade det ut och blev istället en mer komplicerad variant. Svår att göra var den inte - det tog bara längre tid än om jag hade hållit fast vid min ursprungliga idé.

Som synes är väskan fodrad och har en innerficka. Fodertyget återkommer på utsidan där handtagen även är fastsydda (istället för på insidan som jag annars brukar göra på liknande väskor). En annan sak: vart går gränsen för vad som är en väska? När blir det en kasse eller påse? Onekligen jobbiga och världsomvälvande frågor. Detta betraktar jag i alla fall som en väska. 

Till slut måste jag skryta lite: jag gjorde klart den i ett svep från början till slut! Jag vet, det är inte alls viktigt för resten av mänskligheten, men det är stort för mig för det händer sannerligen inte ofta. Så, grattis Hanna! Det gjorde du bra.

Sånt som ska sys