I god tid innan nästa sommar

Vanligtvis är gult inte en färg jag dras till eller använder i någon större utsträckning, men det här tyget blev jag mycket förtjust i (tilläggas bör att färgåtergivningen inte är helt korrekt, egentligen är den gula färgen en aning mörkare). Om jag inte minns fel fick jag tyget av min syster och hade det i min ägo ett bra tag innan det fick sluta som en väska i lagom storlek. Med lagom menas att den rymmer det allra nödvändigaste och inte halva bohaget. En perfekt sommarväska med andra ord, lämplig när man går på en finklädd söndagspromenad i parken med en stilig man vid sin sida. Inte för att jag brukar gå på såna men drömma kan man ju alltid. Nästa sommar kanske?

Väskan blev givetvis inte klar direkt utan fick ligga och mogna i ett par år innan jag häromkvällen tog mig samman och gjorde klart den. Det som återstod var att sy fast ett av handtagen samt sy igen fodrets botten. På tal om fodertyg så måste jag säga att jag gillar när det är något som överraskar lite (gäller även fodrade kläder). Alltför ofta brukar de vara enfärgade vilket visserligen kan vara snyggt, men många gånger också lite väl tråkigt och försiktigt. Den här väskan fick ett randigt foder som egentligen är mer lila än blått vilket det ser ut att vara på den nedersta bilden. Visst, det kanske inte är den mest stilrena och supermatchande tygkombinationen någonsin, men det måste ju inte vara så oerhört seriöst hela tiden.

Snart ska väskan dock läggas undan då jag starkt betvivlar att den kommer att stå emot höstens regn och rusk, så utvärderingen av hur användbar den faktiskt är får allt vänta tills nästa sommar. Fast jag måste tillägga att det känns väldigt bra att för en gångs skull vara ute i riktigt god tid!